Annons

Gästkrönikör Sara Lowemark, internationell samordnare på Svenskt Näringsliv.

Bild: Ernst Henry Photography AB

Hoppa till artikelns andra spalt.
Gästkrönika »

EU är inrikespolitik – men var är valdebatten?

Att partiernas EU-politik inte debatteras inför riksdagsvalet är inte bara ett svek mot väljarna, det är också ett demokratiproblem. Det handlar om ny lagstiftning på centrala områden som klimat, energi, handel, kompetensförsörjning, säkerhet, terrorism och mycket mer. Att Sverige dessutom snart ska leda ministerrådets arbete gör debatten än mer angelägen, skriver gästkrönikören Sara Lowemark, internationell samordnare Svenskt Näringsliv.

Sverige har nu varit medlem i EU i över 27 år och i januari 2023 tar vi för tredje gången över ordförandeskapet i EU. Det sker i en tid av stora utmaningar med tendenser till slutenhet gentemot vår omvärld, en pågående energikris, det ryska anfallskriget mot Ukraina och en lågkonjunktur som väntar runt hörnet. För att nämna några.

En av ordförandeskapets viktigaste uppgifter är att planera och leda möten i rådet på olika nivåer. Men det svenska ordförandeskapet innebär också ett tillfälle att lyfta för oss viktiga frågor och visa upp svenska företag, satsningar och innovationer. Det är också en möjlighet att sätta svensk prägel på EU:s långsiktiga agenda. Detta kräver dock att våra politiker har en tydlig bild av vilket EU de vill se i framtiden. Vad ska EU fokusera mer på? På vilka områden behöver samarbetet stärkas? Och vad bör EU fokusera mindre på?

EU-debatten lyser med sin frånvaro

Men den svenska EU-debatten lyser med sin frånvaro i det politiska samtalet. Särskilt anmärkningsvärt är det att väljarna nu inför riksdagsvalet inte får någon information om vilka frågor de olika partierna vill prioritera att driva inom EU. En konkret långsiktig EU-agenda saknas i de flesta, jag vågar till och med säga inom alla, partier.

Att partiernas EU-politik inte debatteras inför riksdagsvalet är därför inte bara ett svek mot väljarna, det är också ett demokratiproblem. Resultatet av bristen på information om politikernas EU-agenda blir att det inte är möjligt för väljarna att ställa politiker till svars för de beslut de sedan är med och fattar inom EU. Väljarna vet inte hur den valda regeringen kommer agera i ministerrådet och vilka frågor den valda regeringen kommer att driva inom EU.

Detta trots att de som får regeringsmakten är de som sedan i EU:s ministerråd tar beslut om lagstiftning som kommer gälla här i Sverige. Det handlar om lagstiftning på centrala områden som klimat, energi, handel, kompetensförsörjning, säkerhet, terrorism och mycket mer. Frågor som direkt påverkar oss på nationell, regional och lokal nivå.

Sveriges starka koppling till EU

Flera av de lagar och regler vi har i Sverige har sitt ursprung i EU. Hälften av vår BNP kommer från handel och tre fjärdedelar av denna handel sker med övriga EU-länder på EU:s inre marknad. Med andra ord är den politik samt de lagar och regler, som Sverige beslutar tillsammans med övriga EU-medlemmar i Bryssel, helt avgörande för företag, jobb och välstånd här i Sverige.

Men det är inte bara bristen på information från politikerna som är problematisk. Även de flesta medier undviker att ställa frågor till partierna och dess politiker om var de står i olika sakfrågor som hanteras på EU-nivå. Vad det beror på kan jag bara spekulera i. Kanske är det rentav en brist på kunskap?

Att leda ministerrådet kan ge Sverige mer tyngd

Om bara fyra månader får Sverige återigen en chans att leda Europa. Som ordförande är uppgiften framför allt att behandla de frågor som ligger på bordet på ett balanserat och effektivt sätt. Men det är också ett unikt tillfälle att sätta vår prägel på EU:s agenda.

Det är därför viktigt att det nu tydliggörs hur de olika riksdagspartierna planerar att agera i ministerrådet om de får regeringsmakten. Det som sker där är inte utrikespolitik, det är i högsta grad inrikespolitik och det bör tydliggöras för väljarna.

Om de partier som innehar regeringsmakten under vårt ordförandeskap har en tydlig EU-agenda kan det i sin tur bidra till att Sverige också efter ordförandeskapet kan driva frågor med större tyngd och förankring i Bryssel. Men först måste vi väljare få veta var de olika partierna står i för oss alla viktiga frågor.

Sara Lowemark
Gästkrönikör
Internationell samordnare
Svenskt Näringsliv