EU-lagstiftning måste vara utformad så att den beaktar den svenska modellen, tycker facket och arbetsgivarna.

Bild: EU-parlamentet

Hoppa till artikelns andra spalt.

Fack och arbetsgivare: Så kan EU-bråken kring den svenska modellen begränsas

När EU lagstiftar på arbetsmarknadsområdet blir det inte sällan en krock med den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men så behöver det inte vara menar fack och arbetsgivare.

– EU måste hitta andra vägar framåt på det sociala området än lagstiftning, säger Oscar Wåglund Söderström, internationell chef på TCO. 

–Det måste gå att avvika från regler i ett direktiv genom kollektivavtal, tycker Karolina Löf, ansvarig för arbetsrättsliga EU-frågor på Svenskt näringsliv.

Just nu pågår förhandlingar om nya EU-regler som kan komma att få stor inverkan på den svenska arbetsmarknaden. Minimilönsdirektivet är den stora frågan men även exempelvis förslag om plattformsarbete och lönetransprens kan beroende på utfallet komma att krocka med det svenska arbetsmarknadsmodellen – en modell där det upp till arbetsmarknadens parter att komma överens till skillnad i många EU-länder där lagstiftning driver förändring. 

Den övergripande frågan är hur ska den svenska modellen bevaras när EU blir allt mer aktiv med tvingande lagstiftning på arbetsmarknaden? Europaportalen har pratat med företrädare för facket och arbetsgivarna om möjliga alternativ. 

Motverka onödig lagstiftning

Enligt Oscar Wåglund Söderström, chef för internationella frågor på Tjänstemännens centralorganisation, TCO, är det positivt att EU jobbar med sociala frågor men att det kan ske utan tvingande lagstiftning, exempelvis genom att stärka social dialog och partssamverkan i EU-länderna.

– Vi tycker det är jättebra att EU har en social dimension och att EU på olika sätt jobbar för att förbättra arbetsvillkoren för arbetstagare i Europa. Men bara för att det finns en social pelare betyder det inte att det finns något mandat för att EU-kommissionen att föreslå lagstiftning i frågor som ligger utanför EU-fördraget. Ett exempel på det är minimilönedirektivet, säger Oscar Wåglund Söderström. 

– Det är kanske vårt viktigaste krav, att EU måste ta nya steg för att hitta andra vägar framåt än just lagstiftning. Som då också funkar med vår modell, säger Oscar Wåglund Söderström. 

Semi-dispositivitet

När lagstiftning på arbetsmarknadsområdet ändå kommer finns det enligt arbetsmarknadens parter olika sätt att undvika att det krockar med den svenska modellen. 

Ett alternativ är möjligheten att avvika från lagstiftningen genom så kallad semi-dispositivitet – en juridisk modell som funnits i Sverige sedan 1970-talet och där en lag kan avtalas bort eller inskränkas genom vissa förutbestämda sätt, som genom att ha kollektivavtal. Det här är en viktig fråga i de pågående förhandlingarna om lönetransparens och plattformsarbete. 

– Där vill vi ha semi-dispositivitet, alltså att det ska gå att avvika från relevanta delar genom kollektivavtal. Det är det kravet vi driver, speciellt i lönetransparensfrågan, där är det jätteviktigt, säger Oscar Wåglund Söderström 

Idag är det ibland möjligt att undvika från lagstiftning genom kollektivavtal om det sker till arbetstagarens förmån. Det menar Oscar Wåglund Söderström är lite begränsande, eftersom det inte inkluderar arbetsgivarna. 

– Om det på allvar ska vara kollektivavtalsförhandlingar ska man också kunna förhandla lite och ge och ta. Så även när det gäller EU-lagstiftning tycker vi att semi-dispositivitet ska gälla både uppåt och neråt, säger han.

Karolina Löf, sakansvarig för arbetsrättsliga EU-frågor på Svenskt näringsliv, håller med.

– Direktiv måste utformas så att de går att anpassa nationellt utifrån respektive medlemsstats arbetsmarknadstradition. I en välfungerande kollektivavtalsmodell som den svenska är parternas avtalsfrihet grunden. Därför är det av yttersta vikt att det i vart fall går att avvika från reglerna i ett direktiv genom kollektivavtal, säger hon. 

Undantag - geografiskt och systematiskt

Ett annat alternativ, som också var uppe på tal inför förslaget om minimilöner, är geografiska undantag – det vill säga att vissa länder av olika anledningar undantas från reglerna. Det hade varit önskvärt för Sveriges del tycker Karolina Löf – men medger att det inte är helt lätt. 

– Det är ofta svårt att få till eftersom andra medlemsländerna sannolikt inte är så pigga på det, säger hon. 

Ett ytterligare alternativ är undantag som är systemmässigt inriktade, där man inte behöver tillämpa reglerna om frågorna exempelvis är reglerade i kollektivavtal eller där det finns en kollektivavtalstäckningsgrad som är en viss nivå. 

– Får man inte till något av de här undantagen då är det ganska uppenbart att när man lägger så pass långtgående förslag som man gjort så kommer man att slå sönder den svenska modellen. Det finns då inte så mycket kvar att reglera i kollektivavtal längre, säger Karolina Löf. 

Bättre lagstiftning 

Det är just i utformningen av lagstiftningen som en stor del av problemet – och lösningen – ligger, enligt fack och arbetsgivare. 

– Lagstiftningen ska alltid vara utformad så att den bidrar till vårt system, så att den beaktar alla modeller som finns, säger Oscar Wåglund Söderström på TCO. 

Karolina Löf på Svenskt näringsliv är inne på samma linje. 

– För att undvika konflikter så kan man ju börja med att ha bättre och mer väl avvägda förslag som inte slår så hårt och så djupt i nationella modeller när sådana finns. Och inte ha långtgående förslag som ställer rätt mycket på huvudet för många, säger hon. 

Karolina Löft tycker att lagstiftningsarbetet och lagförslagen i EU borde hålla högre kvalitet. 

– Jag tycker att kommissionens förslag ofta är kvalitativt dåliga. Det finns en okunskap om de olika nationella modellerna inom det här området. Det är ett allvarligt problem, säger hon.