Triloger är trepartssamtal mellan kommissionen, EU-parlamentet (Jytte Guteland) och medlemsländerna i ministerrådet. Arkivbild.

Bild: EU-parlamentet

Hoppa till artikelns andra spalt.

EU:s triloger – en studie i maktutövning

Vem har störst inflytande när EU stiftar lagar – kommissionen, parlamentet eller medlemsländerna? Åsikterna går isär när representanter för de tre institutionerna debatterar frågan om vem som har mest makt och störst kunskapsövertag.

– Vi finner ofta att vi har kniven mot strupen [och] oftare får släppa våra positioner, säger EU-parlamentariker Jytte Guteland (S).

Hon beskriver hur det kan kännas att sitta med som parlamentets representant i förhandlingar med medlemsländerna i ministerrådet om den slutliga utformningen på nya EU-lagar, så kallade triloger, under ett webbinarium ordnat av statliga Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps, på onsdagen.

Triloger har blivit allt vanligare för att få de två lagstiftarna parlamentet och ministerrådet att komma överens om EU-lagar. Jytte Guteland har varit med på ett antal sådana förhandlingar som sker bakom stängda dörrar och hon menar att medlemsländerna, som representeras av det aktuella ordförandelandet, är en svårgenomtränglig konstellation. Hon tar som exempel förhandlingarna om en europeisk klimatlag där hon som föredragande var parlamentets främsta företrädare.

– Det var många gånger vi stångades mot ett ordförandeskap som hävdade att de inte kunde gå en millimeter från [ministerrådets] mandat. Då finns inte möjligheten att mötas och vi kan inte syna det, säger Guteland.

Hon upplever att medlemsländerna i ministerrådet lättare kan ha koll på de olika positionerna i EU-parlamentet och därför bättre kan driva genom sin linje än tvärtom. Hon beskriver ministerrådet som ett ”svart hål” där det ofta är svårt att veta vilka länder som står var i vissa frågor och därför är svårare att få att kompromissa. 

Daniel Svensson, chef för kansliet för samordning av EU-frågor på statsrådsberedningen och i debatten som representant för medlemsländerna i ministerrådet, menade att ordförandelandets hårda förhandlingslinje beror på att det ofta finns ett bräckligt mandat i ministerrådet och att det är svårt att göra avsteg från det. Som exempel pekar han på frågan om en europeisk minimilön som just ni befinner sig i triloger där den svenska regeringens stöd för rådets mandat är på den ”yttersta gränsen”.

– Det är väldigt viktigt att ordförandeskapet håller fast vid rådets mandat och inte går utanför det, sade Daniel Svensson.

Han å sida ansåg att EU-parlamentet har ett övertag i trilogerna eftersom dess huvudförhandlare ofta är med från förslaget lagts till det klubbats och därmed har ett kunskapsövertag gentemot ordförandelandet som byts ut varje halvår.

Christian Danielsson, chef på EU-kommissionens Sverigekontor och tidigare generaldirektör på kommissionen och svensk EU-ambassadör, har stor erfarenhet av trilogformatet. Han pekar på att ministerrådet har en liknande bild av EU-parlamentet.

– Det är parlamentet som inte är tillräckligt flexibelt och inte ser vilka oerhörda eftergifter som medlemsländerna gjort för att komma fram till den gemensamma hållningen, sade Danielsson.

Kommissionen har viktig roll

Med på trilogerna är även representanter från kommissionen som är den EU-institution som tar fram alla lagförslag. Kommissionen kan formellt sett inte göra några ändringar i trilogerna men har rätt att helt dra tillbaka sina förslag om man anser att parlamentet och ministerrådet gör alltför stora avsteg från syftet med det. De tre debattörerna var eniga om att kommissionen har ett betydande inflytande i trilogen.

– Om kommissionen väl har lagt ett förslag så är det ganska svårt att göra stora förändringar i inriktningen. Kommissionen har väldigt stort inflytande över hur lagstiftningen modifieras, sade Daniel Svensson.

Jytte Guteland pekade på att kommissionen också har ett stort kunskapsövertag i lagstiftningsfrågorna jämfört med EU-parlamentet och ministerrådet.

Måste komma in tidigare i processen

Ett sätt för medlemsländerna att kunna påverka lagstiftningen mer är att i ett tidigare skede försöka påverka kommissionen innan ett skarpt förslag ens lagts, menade Christian Danielsson som lyfte fram de så kallade samråden som kommissionen ofta bjuder in till.

– De här samråden behandlas väldigt styvmoderligt i nationella sammanhang, sade Danielsson och pekade på den i Sverige kontroversiella EU-strategin för skogen.

– Det hade varit bra att ha varit väldigt delaktig i samrådet innan skogsstrategin tog form.

Enligt honom är bara ett antal medlemsländer, som Frankrike under Emmanuel Macron, duktiga på att påverka i ett tidigt skede. Han menar att EU-parlamentet också blivit bättre på att utöva inflytande på kommissionen innan förslagen läggs, något som Jytte Guteland höll med om.

– Vi kommer nog in tidigare än vad medlemsländerna gör i vissa debatter, sade Jytte Guteland.