– Enligt nyligen läckta dokument vill EU-kommissionen med ett pennstreck avfärda majoriteten av Sveriges energiproduktion som icke hållbar. Det finns nu all anledning för Sverige att tillsammans med likasinnade dra i nödbromsen, skriver Sara Skyttedahl (KD). Arkivbild.

Bild: EPP-Group

Hoppa till artikelns andra spalt.

Debatt: Svensk el i farozonen när EU definierar hållbar energi

Sjuttiofem procent av svensk elproduktion riskerar att få en negativ stämpel och därmed sämre finansieringsmöjligheter när EU snart ska bestämma vad som är hållbar energi. Den svenska regeringen har totalt misslyckats föra fram det svenska perspektivet. Istället har andra länder som Tyskland obehindrat fått driva sina energiagendor, skriver Sara Skyttedal (KD) Europaparlamentariker.

EU:s gröna giv dominerar lagstiftningsarbetet i Bryssel. En viktig, men inte så omdebatterad, del i detta är den så kallade taxonomin. I den regleras vad som klassas som hållbara investeringar och inte. Enligt nyligen läckta dokument vill EU-kommissionen med ett pennstreck avfärda majoriteten av Sveriges energiproduktion som icke hållbar. Det finns nu all anledning för Sverige att tillsammans med likasinnade dra i nödbromsen.

Lagstiftningsramen kring taxonomin blev klar tidigare i år. Även om den inte blev bra, så lämnades mycket öppet för tolkning. EU-kommissionens vill i sitt förslag, som nu orsakar stor oro i den nordiska energimarknaden, göra en extremt långtgående tolkning. I princip allt utom vind och solkraft ska klassas som icke hållbart. Det skulle innebära att cirka sjuttiofem procent av svensk elproduktion får en negativ stämpel.

Vad skulle det då få för följder? Det skulle först och främst innebära att finansieringen av all energiproduktion som inte är vind- eller solbaserad blir kraftigt försvårad. Färre banker vill låna ut pengar, färre placerare vill ha teknologislagen i sina fonder, kapitalkostnaderna ökar och nödvändiga klimatinvesteringar i exempelvis vattenkraft eller bioenergi äventyras – trots sina positiva och helt nödvändiga bidrag till klimatomställningen. De gröna investeringar som både Sverige och EU har som mål att mobilisera, såväl genom offentliga som privata medel, uteblir vad gäller den koldioxidfria ryggraden i svensk energiproduktion. Företag som bedriver exempelvis vattenkraft diskrimineras, enligt läckan från kommissionen, helt godtyckligt. Detta i ett läge då svensk elförsörjning redan är mycket ansatt som en följd av en ansvarslös och villrådig regering.  

Paradoxer och godtycke

Det är minst sagt en paradox att Sverige som har en av världens mest hållbara el- och värmesystem riskerar att få det klassat som ohållbart medan länder med många gånger högre utsläpp kommer lindrigare undan. Det går därför inte att frångå det faktum att det finns en fundamental brist i lagstiftningen, nämligen att det nästintill är omöjligt att på ett objektivt sätt definiera vad som är hållbart. Oundvikligen blir det godtycklighet och politiskt värderande. Vad som uppfattas som ”modernt” eller ”progressivt” verkar som en följd vara mer intressant än vad som faktiskt bidrar till klimatomställningen.

Många höjer säkert på ögonbrynen särskilt vad gäller frågan om vattenkraften. Med rätta. För att frågan enklare ska glida under radarn så klassas inte heller vattenkraft som sådant som icke hållbar, men de detaljkrav som ställs för att uppnå hållbar vattenkraft är ändå så långtgående att all svensk vattenkraft de facto riskerar få stämpeln icke hållbar. 

Kärnkraften nästa

Kärnkraften är också värd att nämna. Den kommer regleras separat – i en framtida delegerad akt – men frågan är minst lika angelägen. De som i falsett hävdade att kärnkraft inte är en EU-fråga vid förra årets val till Europaparlamentet bör särskilt notera detta. Huruvida kärnkraften ska klassificeras som hållbar eller inte står under nästa år i begrepp att avgörs av EU. Det politiska trycket att klassa teknologin som ohållbar har varit starkt från länder som Tyskland och Österrike. Sverige har i bästa fall agerat passivt i frågan. Detta trots kärnkraftens betydelse för Sverige samtidigt som den både är fossilfri och på ett säkert sätt kan ta om hand om sitt eget avfall.

Totalt misslyckats sätta agendan

Den svenska regeringen har bidragit till att få upp hållbarhetsfrågorna på EU-nivå men totalt misslyckats i frågan om att sätta agendan för vad det egentligen innebär. Istället har regeringen överlämnat åt andra länder att driva sina agendor. Inte minst har den tyska, socialdemokratiska, miljöministern agerat kraftfullt för att tvinga på andra länder den misslyckade tyska energipolitiken.

I EU-valrörelsen lyfte Kristdemokraterna frågan om hur de EU-länder som har kärnkraft och vill fortsätta med det skulle kunna samarbeta ytterligare för att på så sätt uppnå stordriftsfördelar. Miljöpartiet och Socialdemokraterna svarade med att i högt tonläge anklaga oss för att på ett otillbörligt sätt blanda in EU i energipolitiken. Det var förvisso orättfärdig kritik byggt på medvetna missförstånd. Men icke desto mindre borde valrörelsens retorik om att EU inte har med varje lands energimix att göra förplikta. 

Men än så länge verkar svenska regeringen ofattbart likgiltig inför taxonomins konsekvenser och inför vad som i praktiken är en detaljregleringar av vår energipolitik.

Sara Skyttedal (KD)
Europaparlamentariker

 

Reds. anm. företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tackat nej till replik.