Statsminister Stefan Löfven flankerad till vänster av Irlands premiärminister Enda Kenny och till höger av Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen under torsdagens EU-toppmöte.

Bild: Europeiska unionens råd

Hoppa till artikelns andra spalt.

Tveksam flyktingframgång för Sverige i EU

EU-ledarna har gett ett trevande politiskt klartecken till att Sverige ska få skicka flyktingar till andra medlemsländer men ännu återstår mycket för att planen ska bli verklighet.

Det blev inte så tufft som statsminister Stefan Löfven (S) trodde innan torsdagens EU-toppmöte att få med sig stats- och regeringscheferna på även andra länder, läs Sverige, ska få skicka asylsökande till övriga medlemsländer.

– Det var ingen på mötet som sa att de inte tycker att Sverige inte borde få rätt till det, sade Löfven efter mötet.

Skrivningen i slutsatserna handlar om att EU-institutionerna och medlemsländerna ska ”överväga” att ge länder under högt flyktingtryck rätt att skicka flyktingar till andra medlemsländer, något som den svenska regeringen begärde i början av november.

– Såvitt jag vet är det bara Sverige som begärt omfördelning och det är en tydlig signal att Sverige som tagit ett oproportionerligt stort ansvar i den här flyktingkrisen borde få hjälp, sade Löfven som dock pekade på att det är för tidigt att ropa hej eftersom EU-kommissionen ännu inte lagt något förslag om att Sverige ska få omfördela flyktingar.

Men även om kommissionen kommer med ett förslag måste det först godkännas av medlemsländerna. Även om detta skulle ske återstår många hinder för att Sverige faktiskt ska få avlastning i flyktingfrågan.

Ett uppenbart problem som visat sig under hösten är att 16 EU-länder hittills inte tagit emot en enda flykting ur omflyttningssystemet. I dagsläget har endast 232 personer av närmare 100 000 utlovade som omflyttats från Grekland och Italien.

– Ett antal EU-stater vill bara smita undan sitt ansvar, sade en irriterad justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) härförleden.  

En annan fråga som migrationsministrarna brottats med är vilken grad av tvång det ska finnas för flyktingar att acceptera en omflyttning. Enligt regelverket kan inte en asylsökande välja vilket land som ska ta emot och behandla asylansökan.  

– Det har väl inte alltid framstått så i den allmänna debatten men så är regelverket. Det är inte en valmöjlighet, sade Leila El Fahimi, kansliråd på justitiedepartements enhet för migrations- och asylpolitik till Europaportalen.

Men när samma fråga ställdes vid EU-kommissionens dagliga presskonferens i slutet av november blev svaret det motsatta.

– Självklart kan du inte tvinga någon att flytta, det är ett erbjudande. Om någon inte vill ansökan om asyl i [exempelvis] Portugal kan vi inte tvinga dem att åka dit. Asylansökan kommer då att behandlas i det land som de är i, sade Natasha Bertaud, EU-kommissionens talesperson i migrationsfrågor.

Det kan med ett frivilligt system bli betydligt svårare att få flyktingar att lämna Sverige för en framtid i Polen, Danmark eller Ungern där de inte känner sig lika välkomna.

I inrikesministrarnas beslut den 22 september framgår att särskilda hänsyn ska tas till vilka länder flyktingar flyttas. Här nämns faktorer som den enskildes språkkunskaper, familjeband samt kulturella och sociala band som kan underlätta anpassningen i det nya landet. Utifrån dessa kriterier kan även mottagarlandet “ange sina preferenser” på vilka flyktingar de vill ha.

Statsminister Stefan Löfven medgav efter torsdagens EU-toppmöte att en omfördelning från Sverige inte skulle ha någon större påverkan på flyktingsituationen i Sverige men att det kan skicka en viktig signal.

– Sverige står inte och faller med detta med det är viktigt för att visa att det här systemet fungerar. Och är det något bra land att börja med så är det rimligen det landet som har tagit det ojämförligt största ansvaret, sade Stefan Löfven.