Hoppa till artikelns andra spalt.
Gästkrönika »

Löfvens gamla fackmedlemmar borde protestera mot valfilmen

Frihandel ger välstånd men innebär också omställningsproblem. Metallarbetarna vet allt om detta. Stefan Löfvens gamla fackmedlemmar borde därför protestera när han gör sig till talesperson för protektionism. Det skriver gästkrönikör Janerik Larsson.

Jag har tittat på den socialdemokratiska EU-valfilmen ”Rättvisa villkor” och slås när jag hör Stefan Löfvens röst att det inte är IF Metalls ordförande jag hör.

Hur ser egentligen den globaliserade världsekonomin ut ? Hur kommer det sig att svenska konsumenter under lång tid kunnat glädjas åt billiga priser på konsumtionsvaror – allt från kläder till TV-apparater ?

Svaret är mycket enkelt: frihandel. Den är inte så heltäckande som den borde vara, den är inte i alla avseenden oproblematisk men alternativet är en ekonomisk ordning som få önskar.

Det är en ordning där priser och kostnader hålls artificiellt höga på grund av bristande konkurrens. Det är en ordning där miljoner människor i de nya industriländerna skulle få vända tillbaka till det elände, den fattigdom de kommit från.

Inte oproblematiskt, skrev jag. Jag givetvis innebär all förändring problem. Omställningssvårigheter. Världen urbaniseras och precis som den europeiska industrialismens genombrott på 1800-talet är det ingen enkel resa från elände till överflöd.

Det är en resa och som de flesta resor kan den medföra problem på vägen och man kan inte exakt veta vart man kommer.

Fackförbundet IF Metall vet allt detta. Metall spelade en central roll när den inflationssjuka svenska lönebildningen på 90-talet genom industriavtalet ledde till en nyordning som värnade metallarbetarnas internationella konkurrenskraft.

Om man tittar på socialdemokraternas valfilm eller läser ett debattinlägg nyligen i LO-tidningen Arbetet av de svenska byggfackens ledare så ser man att det är just byggsektorn som ska förskonas från den konkurrens som metallarbetarna levt med i decennier.

Jag är ingen expert på byggsektorn, men den bild jag har är av en ineffektiv del av den svenska samhällsekonomin. En sektor som länge, på tok för länge skyddats från internationell konkurrens. Här finns en del av förklaringen till den nu mångomtalade bostadsbristen i städer som Stockholm.

Jag antar att åtminstone en del byggföretag gillat denna skyddade hemmamarknad.

Men jag tycker det är sällsamt att just Stefan Löfven gör sig till talesperson för protektionism. Hans gamla fackmedlemmar borde protestera.