Hoppa till artikelns andra spalt.
Gästkrönika »

Missnöje inget skäl att vända EU ryggen

De främlingsfientliga partierna i EU växer sig allt starkare. Inte bara för att de får fler röster utan också för att valdeltagandet inte ökar bland de som aldrig skulle drömma om att ge dem sin röst. Det skriver gästkrönikör Wanja Lundby-Wedin.

När jag nyss hjälpte mamma att flytta till äldreboendet var det många minnen som komfram ur gömmorna. Ett påtagligt sådant var en flagga på en trästång, lagom stor att hålla ihanden och vifta med. Hon hade sytt den den själv, för hand och vi konstaterade att det måste ha varit under andra världskriget. Kanske stod hon bland många andra den 7 maj1945 och viftade med sin flagga. Det var en viktig symbol för landet, för sammanhållningen och inte minst för freden.

Idag används nationsflaggor ofta som en symbol för en nationalism med andra förtecken.En symbol som utestänger och diskriminerar, en symbol för rasistiska och fascistiskakrafter. I Europa ser vi hur främlingsfientliga partier växer sig allt starkare och tar sig in iden nationella parlamenten. I förra veckan skördade de stora framgångar i det ungerska valet.

Men det är inte bara på nationell nivå. I det kommande EU-valet förutspås den gruppen att växa också i EU-parlamentet. De växer i kraft av fler röster, men också därför att valdeltagandet inte lyfter bland övriga väljare som aldrig skulle drömma om att lägga sin röst på ett främlingsfientligt parti.

När Sverige folkomröstade om medlemskap i den Europeiska Unionen fanns det många argument både för och emot. För egen del var jag till en början ingen självklar ja-sägare.Det som fick mig att ändå tveklöst rösta ja, var synen på EU som fredsbevarande kraft. Vid den tiden rasade kriget på Balkan. Den enkla fråga jag då ställde mig själv var om det hade varit möjligt, om det forna Jugoslavien varit medlem i EU. Mitt svar var nej. Det hade funnits så många krafter som hade bidragit till att söka en fredlig lösning långt innan dess.

Men EUs fredsbevarande roll kan utsträckas även utanför de egna medlemsländernas territorium. Idag när vi med oro ser vad som händer i vårt närområde är det viktigt att EU är en stark förespråkare för fred och försoning. Men EU måste ha ett starkt folkligt stöd, med ett parlament som består av ledamöter som tror på människors lika värde och rätt,som står upp för folkrätten. Ett EU som inom sig splittras av nationalistiska strömningar kan inte vara en enande kraft i en orolig omvärld.

Nu har vi i snart två decennier varit medlemmar i EU och det är tio år sedan EU utvidgades med tio nya medlemsländer. Det val vi har framför oss handlar inte om ett val för eller emot EU. Det handlar om vilket EU vi vill ha. Det finns bland löntagare i Europa ett starkt missnöje med den politik som EU fört under den ekonomiska krisen. Åtstramningar istället för investeringar. Sänkta löner och pensioner istället för en stark sysselsättningspolitik.

Jag vet för jag har själv deltagit under ett stort antal demonstrationer i ett flertal EU-länder.Jag har hållit otaliga tal på temat ”No to austerity - yes to a social Europe!”. Jag har också tillsammans med många andra fackliga ledare varnat för framväxten av populistiska partier. Men ett missnöje med den rådande politiken får aldrig bli ett argument att vända EU ryggen.

Vi vet att det oftast gynnar de partier som kommer med de enkla lösningarna, där det varbättre förr, där det alltid är de andras fel. Partier som delar upp oss i vi och dem. Det ärdärför viktigare än någonsin att vi blir många som röstar. Att vi är många som lägger en röst för ett socialt Europa med jämlikhet och rättvisa på dagordningen. För ett EU som också kan vara en stabiliserande kraft i en orolig värld.

Jag viftar gärna med mammas fina flagga. Jag är stolt över vår svenska fana. Men faktumär att allra vackrast är den när den vajar tillsammans med många andra fanor somtillsammans bildar en kaskad av regnbågens alla färger.