Frankrikes François Hollande och Storbritanniens David Cameron sida vid sida.

Bild: Europeiska unionens råd

Hoppa till artikelns andra spalt.

Syriskt vapenembargo delar Europa

Frankrike och Storbritannien har bytt fot och kräver nu att EU lyfter sitt vapenembargo mot Syrien för att kunna beväpna oppositionen. Men Tyskland och andra länder tvekar.

– För närvarande, trots allt tryck, har lösningarna misslyckats, sade den franske premiärministern François Hollande på EU-toppmötet i Bryssel och syftade på den utdragna konflikten i Syrien.

Han och hans brittiske kollega David Cameron har gått samman för att kräva ändring i EU:s utrikespolitik och bryta embargot.

Men flera länder är skeptiska till en sådan åtgärd. Sverige, Finland, Danmark och Österrike har alla invänt mot att beväpna den syriska oppositionen.

– Erfarenheter från förr av att beväpna rebeller eller motståndsmän är att vapnen tenderar att bli kvar och det är inte brist på vapen som präglar Syrien av idag, sade statsminister Fredrik Reinfeldt som tillade att de flesta övriga länder var emot det franskbrittiska kravet.

Den tyska förbundskanslern Angela Merkel sade sig ännu inte ha tagit ståndpunkt i frågan.

– Vi har en rad förbehåll vad gäller vapenexport även till oppositionen. Man måste fråga sig om det inte snarare spär på konflikten, sade Angela Merkel.

Enligt Angela Merkel varnade EU:s utrikeschef Catherine Ashton för att Iran och kanske även Ryssland väntar på en sådan signal att beväpna rebellerna för att själva kunna inleda vapenexport till konflikten.

Liknande oro uttrycktes av flera andra EU-ledare.

Den franske presidenten har utåt antytt att de kan tänka sig att själva börja stödja de syriska rebellerna utan stöd av de övriga EU-ländernas stöd. Men enligt en EU-diplomat på plats i förhandlingarna sa de brittiska och franska ledarna en annan sak där och underströk istället vikten av enighet.

Hittills har konflikten i Syrien krävt fler än 70 000 offer enligt FN.

Sprickan visar tydligt på svårigheten för EU att föra en gemensam utrikespolitik. Andra exempel på när medlemsländerna har olika uppfattningar i utrikesfrågor är USA:s anfall på Irak 2003, den militära insatsen i Libyen 2011 och gasledningen Nord Stream genom Östersjön.

Medlemsländernas stats- och regeringschefer ålade sina utrikesministrar att ta upp frågan när de träffas inofficiellt nästa helg på Irland. Dock kan dessa inte ta något beslut eftersom det krävs ett officiellt möte.

EU-ledarna enades om att nå ett beslut i frågan senast i slutet av maj då det tidigare beslutade vapenembargot mot Syrien slutar att gälla. För att besluta i sådana frågar krävs enhällighet, enskilda länder kan alltså lämna in ett veto mot ett eventuellt nytt embargo.